Vårt samhälle gör oss till kontrollfreaks!

Vad är det då som gör att vi vill ha en sådan koll på allt som händer runt om i världen, i stjärnornas och kändisarnas liv, i våra egna kroppar, med vädret i sommar? Just för att vi kan. Medierna pumpar ständigt ut ett budskap som vill göra oss osäkra. Då ska vi vilja skaffa kontroll och kontrollen får vi av att läsa bakom rubriker såsom ”Din hosta kan vara cancer”, ”Så vill svenska kvinnor bli förförda”, ”Så mycket förlorar du på ränteraset” och så vidare. Medierna och konsumtionssamhället tillfredsställer både vårt behov av kontroll men de skapar också krav och behov vi inte tidigare hade. Vem känner sig inte naken och halvt handikappad utan sin mobil? Man kan varken ha kontakt med omvärlden, lyssna på nyheter eller använda internet. Tänk att ett sådant litet tekniskt verktyg kan möjliggöra så mycket kontroll! Så befriande, så härligt. Eller?

Det moderna, västerländska samhället är organiserat för att uppnå och maximera kontroll på alla nivåer. Kontroll finns i form av kunskap (rätt och fel), av ägande (mitt och ditt), i att relatera genom att räkna, jämföra, definiera och rangordna saker. Vi har system för kontroll i form av klockor, tidtabeller och scheman, lagar, hierarkier och regler.

Kontroll är självklart nödvändigt för att vi ska kunna fungera som människor och som sociala varelser i grupp tillsammans med varandra. Att inte kunna förutsäga eller anta någonting i ett socialt möte skulle självklart bli omöjligt att hantera i längden. Men när går kontrollen överstyr? När kontroll eller upplevelsen av att ha, tappa eller inte ha kontroll kontrollerar hela vår vardag och begränsar oss istället för att vara en tillgång.

Redan för ett par år sedan, då jag besökte det årets bomässa, tittade vi på en lägenhet där allt kunde skötas och kontrolleras från en datapanel. Att tända och släcka lampor, kontrollera så att kaffekokaren var avstängd och när familjens tonåring stoppade nyckeln i låset.  Baksidan med att använda sig av detta konstgjorda kontrollverktyg är att det skapar en falsk trygghetskänsla när husets säkerhetssystem kontrollerar viktiga funktioner. Vi glömmer att använda vårt sunda förnuft. Hur fungerade det förr utan våra vardagslivlinor som mobiltelefoner, mikrovågsugnar och internet?

Vi försöker skaffa oss hjälpmedel och kunskaper för att kunna kontrollera varandra och omvärlden, kontroll på hur vädret kommer att vara i framtiden, kontroll på andra människor och deras liv i chatcommunityn och i bloggar, kontroll på vår hälsa genom att varenda steg registreras och kalorierna räknas i onlinesystem. Hjälper alla dessa kontrollverktyg oss verkligen? Att kunna ha kontroll skapar självklart också krav på, önskemål om och förväntningar på att ha det. Att tro att vi har kontroll ger en falsk trygghet och en obenägenhet att hantera, uppskatta och utvecklas av det som verkligen händer.

All kunskap är möjlig att få och vi har tillgång till ett oändligt informationsarkiv. GPS:en visar oss var vi är och system kopplade till mobilen kan spåra oss var vi än befinner oss. Det finns normalvärden att kontrollera våra barns utveckling mot, vilket ger oss klassificeringar att katalogisera människor efter, liksom de förväntningar vi har på dem.  Vi kontrollerar kunskaper med betyg allt tidigare i årskurserna. Vi kontrollerar med åldersgränser, lagar och förbud att människor sköter sig och beter sig på ett passande vis. Vi kontrollerar varandra med grupptryck, subkulturer och en obenägenhet att anstränga oss för att låta andra växa, förändras och utvecklas. Tv och nyheter ger oss utdrag ur en uppsjö av händelser världen över. Vi pumpas med så mycket fakta, varningar, faror, om vad vi ska akta oss för och se upp med från alla håll att det gör oss blasé eller livrädda. Vi accepterar att något är på ett visst vis istället för att försöka att förändra och förbättra.

Pressmeddelandet skickades med MyNewsdesk