Pedagogik är läran om utbildning. Ibland menar man även metoder för undervisning; den akademiska termen för detta är didaktik. En snävare definition av pedagogik är läran om undervisningen i ett sociologiskt eller kulturellt perspektiv, framför allt menar man då individens och samhällets påverkan på varandra samt utbildningens mål och syfte. Som akademisk disciplin är det ett tvärvetenskapligt ämne som innehåller ämnen som allmän psykologi, ledarskap, organisationsteori, kunskapsteori, intelligensforskning, filosofi och sociologi.
Etymologi och definitioner
Pedagogik är vetenskapen om fostran/uppfostran och undervisning. 
Pedagogik kommer från det grekiska ordet paidagagik som kommer av paidagagiko´s som hör till fostran/uppfostran eller undervisningens vetande och metoder. Begreppet pedagogik kommer från benämningen på de grekiska slavarna som under 600- talet f.Kr. hjälpte de rika människornas söner i undervisningen i Aten. Slaven kallades för pedagog, ordet pedagog står för att ”leda någon” och pedagogen hade till uppgift att både följa sönerna till privatläraren och sedan hjälpa sönerna med hemläxorna.
Pedagogik betyder olika saker i olika samanhang. Till vardags används pedagogik för att beskriva en persons förmåga att lära ut något eller förmedla ett budskap. T ex att en person är opedagogisk.
Här ses pedagogik som en egenskap eller färdighet som människor besitter och har olika mycket av. Den definitionen stämmer mer in på betydelsen av presentationsteknik eller retorik. Inom akademin används ordet pedagogik som en samlingsbeteckning för olika studier och teorier som handlar om påverkans- och förändringsprocesser. Och kan studeras på individ-, grupp-, organisations- och samhällsnivå.
Inom pedagogik existerar en rad olika inriktningar. Exempel på dessa är: pedagogisk psykologi, utbildningsfilosofi (även kallad pedagogisk filosofi och filosofisk pedagogik), utbildningssociologi, specialpedagogik, hälsopedagogik, värdepedagogik, didaktik, vuxenpedagogik, läroplansteori och utbildningshistoria.
Pedagogik i vardagliga, praktiska sammanhang kräver av pedagogen förmågan att väcka intresse hos eleven och involvera denna i inlärningsprocessen. Vad som skall läras ut är inte bara själva ämnet, utan också den nödvändiga inlärningstekniken, anpassad efter elevens intellektuella nivå, och det är inte bara den intellektuella nivån som är avgörande. Det finns fler discipliner än de rent teoretiska.
Pedagogiska metoder
Pedagogiska metoder är de pedagogiska tekniker som används för att 
skapa förutsättningar för lärande. Det sätt som undervisningen är arrangerad på brukar kallas en undervisningsmetod. Med undervisningsmetod menar man det sätt som läraren och eleven interagerar med varandra. På senare tid har pedagogik alltmer börjat att förknippas med lärarutbildning och ingår där som ett eget ämne.
Beroende på hur detaljerat man vill beskriva metoderna kan man räkna upp en mängd olika metoder. Den sokratiska metoden, majeutiken, kan ses som en grundform för alla pedagogiska metoder. Sokrates metod innebär att frågor ställs som får eleverna att tänka själva. Kärnan i majeutiken är den goda frågan som utvecklar elevens tänkande. Denna goda fråga kan man enligt Kansanen finna i samtliga undervisningsmetoder. Också om variationerna är många kan man
anta att eleven i alla metoder möter frågor som skall få honom att
utveckla kunskap.
Det finns lärarcentrerade, elevcentrerade och samarbetsinriktade metoder. Indelningen utgår från vem som har det huvudsakliga ansvaret för undervisningen. Till de lärarcentrerade metoderna räknas lärarens undervisning som riktar sig till en hel klass och gemensamma övningar där eleverna utför uppgifter. Elevcentrerade metoder är individuellt arbete, elevers framställning och grupparbete. Som samarbetsinriktade metoder betraktas undervisningssamtal där lärare och elever deltar som jämbördiga parter.
Vissa pedagoger ifrågasätter meningsfullheten i att kategorisera metoder utgående från yttre former. Enligt dem kan detta leda till att någon speciell metod, exempelvis grupparbete, betraktas som värdefullare än andra. På liknande sätt kan föreläsningen betraktas som passiverande. Det finns därför ingen generell metod att separera goda och dåliga metoder från varandra. Avgörande är den inre aktivitet hos eleven som undervisningen resulterar i.
I Sverige
Under slutet på 1900-talet växte intresset inom pedagogiken i hög grad för elevens lärande. I de svenska läroplanerna syntes det i att läraren betecknades som en handledare. Intresset riktades snarare på arbetssätt än på undervisningsmetoder.
» Öppen utbildning i pedagogik
» Företagsanpassad utbildning i pedagogik
