Skrivet av Tomas Gustavsson
Personlig websida: www.tuk.se
Linkedin
Jämställdhet och könsdiskriminering
är viktiga ledarskapsfrågor som ofta diskuteras på arbetsplatser. Åter och åter
igen kommer undersökningar som visar att kvinnor inte behandlas på samma sätt
som män i många organisationer i form av löneökningar eller vid tillsättning av
chefspositioner. Och mången forskare pekar på skillnader i bemötande på
arbetsplatsen baserade på vilket kön människor har.
Jag sprang på en artikel
med namnet Soldiers
and secretaries: Gendered boundary work in the Swedish Armed Forces där
forskaren Alma Persson undersökt det svenska försvarets omställning från
gränsförsvar till insatsberedskap. Hon undersökte om och hur könsrollerna
förändras i en verksamhet som tidigare alltid haft en manlig dominans.
Det intressanta med
undersökningen är att hon pekar på så många fler problem än könsdiskriminering.
Inom armén ser många ned på dem som har en civil yrkesbakrund så de diskrimineras
även om yrkespositioner inte är beroende av militär kompetens. De har dessutom
problem med att anställda ser ned på yrken inom verksamheten som inte har
militär karaktär, som sekreterare eller administratörer.
Vad ska man lära sig av
det här, då? Jag tycker det viktiga i denna undersökning är att inte ta ett
problem för givet. Det är lätt att påstå att det finns en enda mur, eller glastak om man så vill, som är orsaken till
problemet. Det är lätt att tro att problemet består i att vi jobbar för lite
med jämställdhet när det i själva verket finns fler murar och vallgravar som är
lika avgränsande och hindrande inom vår organisation.
Vad kan man göra åt det
här, då? Ett första steg är att inte tro på rätlinjig orsak-verkan. ”Om vi bara
jobbar med jämställdhet så löser sig det här problemet”, måste alltså ut ur
chefernas hjärnor. Att arbeta med respekt oavsett kön, sexuell läggning,
fysiska hinder eller vad det må vara är ytterligare ett bra steg. Och faktiskt
det lönsammaste steg du kan göra, som Lars Hessner bevisar
i sin bok. Resten
handlar om att inte sluta utan inse att de små stegen vi tar varje dag är det
som gör oss framgångsrika – inte den korta insatsen som ska ”lösa problemet”.
/Tomas
