Kvinnan som talar med kameleonter

Vi hör ofta talas om att 80% av all kommunikation sker med hjälp av kroppsspråk. Jag har alltid haft lite svårt att riktigt ta in det. Kanske för att jag gillar att prata. Men det stämmer faktiskt!

Som ni vet så har vi sen i somras en kameleont i familjen, som heter Gizmo. Det har gått jättebra, men innan jul blev jag lite orolig. Den som följer bloggen minns ett inlägg om att han helt plötsligt började sticka iväg från köksfönstret och gå på utflykt i huset. I samma veva började han växa snabbare och se lite konstig ut, så jag googlade på allehanda kameleont-sjukdomar. Det fanns en hel del farliga grejer, men inget stämde riktigt. Till slut fick jag äntligen napp. Orangea fläckar på sidorna. Turkosa prickar på ryggen. Äter mindre. Rastlös. Check. Check. Check. Orsaken var hittad! Gizmo var en tjej… och skulle lägga ägg (de lägger obefruktade ägg precis som höns)

Då uppstod nästa svåra fråga, hur lägger kameleonter ägg? 

Det visade sig vara rätt komplicerat och haken i det hela var att om de inte lägger äggen så kan de dö av något, som till och med har ett namn. Värpnöd. Men hur vet man att stunden är inne då en kameleont vill lägga sina ägg? Och hur vet man då att hon är nöjd med den plats man förberett? Kameleonter kan ju inte tala. 

Men vad skall vi med ord till när 80% av budskapet ändå kommer med kroppsspråket?

 

Vad Gizmo sa? Jo, när det närmade sig dagen för äggläggning så blev hon mer och mer rastlös. Hon spatserade runt överallt och letade efter ett bra ställe att lägga sina ägg. Var hon i sin nätbur så hittade man henne på nätet uppe vid dragkedjan. Där satt hon och hoppades att vi skulle komma och släppa ut henne, så hon kunde fortsätta leta.

Då satt vi in en hink till henne i buren. Där grävde hon lite första dagen men efter ett försök så struntade hon i den. Vi förstod på hålet att den var för grund.  Så fram med en djupare hink, som fick stå på golvet. Men den bemödade hon sig inte ens att provgräva i. Hmm… då ställer vi väl den på hennes favoritplats i fönstret. Och vips var hon där och grävde. 

Och vad hon grävde. I flera dagar höll hon på intensivt, innan hon en natt var nöjd och la sina ägg på botten. 38 st ägg, i storlek som bruna bönor. Hur alla dessa fick plats i hennes lilla kropp är omöjligt att förstå. Efteråt var hon tagen några dagar men nu är hon precis som innan allt detta drog igång och lämnar inte sin plats i köksfönstret. 

Visst är det häftigt hur mycket kroppsspråket kan berätta. Vad säger du till dina medarbetare, med ditt kroppsspråk? Lika mycket som en kameleont, eller mer?

Dare to talk!

//Malin Trossing