Konsten att läsa långsamt ...
Med tanke på att jag håller utbildningar flera gånger i månaden i ämnet snabbläsning så kan ju rubriken tyckas konstig, men olika typer av syften leder till olika sätt att läsa. Snabbläsningstekniker som jag lär ut är alldeles utmärkta för arbets- och studierelaterad läsning där syftet inte är att njuta av språket eller fångas av en stark berättelse. Att snabbläsa poesi är väl inte att rekommendera, t.ex. Det kan bli lite i stil med Woody Allens skämt om snabbläsning: "Jag gick en snabbläsningskurs och sen läste jag Tolstojs Krig och Fred. Den handlade om Ryssland".
För att få upp sin läshastighet till det dubbla, tredubbla eller mer behöver man lägga in rena träningspass där man läser i hastigheter där man inte hinner uppfatta det lästa. Det kan ju tyckas mycket märkligt, men det syftar till att få den effekt som du säkert upplever när du kör bil i lite för höga hastigheter och sen släpper på gasen. Då är det faktiskt märkligt hur långsamt det känns att köra i 90 eller 100 km i timmen. Samma sak händer vid hastighetsträning av läsandet. I en kommande blogg kommer jag lära ut lite bra tekniker för dig som vill öka din läshastighet.
Under andra världskriget, i en av de japanska fånglägrena, så hade en av de amerikanska fångarna efter nästan ett års fångvistelse fått tag i en bok. Tillgången på böcker var nästan obefintlig, och till slut, efter att under flera månader sparat pengar som han tidigare lagt på bl.a. cigaretter, så fick han tag i en ca 200 sidors roman. Bristen på böcker gjorde honom oerhört rädd om den bok han hade. För honom var boken ledstången till det normala livet, och ett försök att hantera den enorma stress han upplevde som fånge i lägret.
Varje kväll låg han på sin enkla brits och med bristfällig belysning och läste de för honom dyrbara orden. Han läste raderna om och om igen, rädd att gå miste om något viktigt, rädd att boken skulle ta slut. Efter en liten tid så märkte han hur varje rad blev en explosion av sinnesupplevelser. Varje mening blev en källa till syn-, hörsel-, känslo-, smak- och luktintryck; han målade varje mening med sina inre sinnen och kunde till slut nästan känna andedräkten från någon av bokens karaktärer, beröra honom eller henne eller känna dofterna av det saltstänkta havet som beskrevs i boken. Fången deltog i boken, han levde i boken och detta tack vare långsam läsning. Den här vanan tog han sen med sig hem efter kriget, skrev en uppskattad bok i ämnet.
Innan jag själv hade lärt mig snabbläsningstekniker så kom jag ofta på mig själv med att säga: "nu ska jag läsa lite mer koncentrerat, nu ska jag läsa mer långsamt". Problemet är då att jag hann tänka på den där snygga tjejen jag hade sett på tunnelbanan, mötet jag skulle på senare på dagen eller vad jag skulle fixa för middag senare på kvällen. Hjärnan hade tråkigt, den långsamma läsningen ledde istället till dålig koncentration.
Men den INVOLVERANDE långsamma läsningen kan verkligen göra njutningen så oändligt mycket djupare. Vissa författare kan med sitt målande språk skänka oss upplevelser som vi annars varit utan om vi snabbt skummat igenom. En del författares språk kan med sin mångtydighet och färgstarka prosa ge oss läsare en djupare resonansbotten och upplevelser som för hjärnan är lika starka som om vi upplevt dem i verkliga livet. På din inre biograf kan den långsamma, involverande läsnngen ge dig upplevelser som utvecklar dig i all din mänsklighet; du får ett rikare känsloregister, nya perspektiv, syresatta tankar och sinnesförnimmelser som skärper och utvecklar ditt intellekt.
En variant av långsam läsning är att ägna ett älsklingsstycke, antingen skönlitterät eller taget ur någon andlig eller personlighetsutvecklande litteratur, och som du känner verkligen talar till dig ... och ägna en stund varje dag i kanske en månad att läsa samma stycke. Även om du redan har läst det många gånger så kommer du märka hur denna typ av läsning utvecklar din klarsynthet och klokskap bortom alla ord. Vissa texter har ett sånt djup att de inte kan uppfattas från en eller ett par läsningar. Denna typ av texter fortsätter att tala tll oss, höjer blicken och förflyttar den mentala utkiktspunkten. I slutet av en sån läsperiod så kommer du märka att du läser in helt andra saker, mer saker än när du började läsa texten en månad tidigare. Du är annorlunda, du har kommit tillbaka till texten förändrad. Din resonansbotten är djupare, du refererar till det lästa utifrån nya insikter. Det är inte bara att du läser boken, boken börjar läsa dig ... och denna typ av läsning är paradoxalt nog ett utmärkt redskap mot stress. Den långsamma läsningen som jag beskriver ger en avsmalnad inre koncentration som i grunden är ett alternativt medvetandetillstånd som kallas ... hypnos.
Jag är fullt medveten om att vi behöver finna våra egna vägar till egen utveckling och självkännedom. Det jag just beskrivit är det sätt som kanske funkar bäst för mig ... Jag delar med mig av mitt sätt, kanske är det någon som vill pröva ... och se vad det kan ge.
Just nu läser jag varje morgon en liten stund i James Allens fantastiska, fantastiska "As a Man Thinketh", skriven 1903. Den lilla tunna boken ger mig orden, filosofin och tankarna som gör att jag kan göra en himmel av ett helvete, och inte ett helvete av en himmel.
Med värme,
Niklas Daver
NLP och Neuro-Semantics Trainer
Författare till boken "Ditt bästa jag - oftare"
