Blogg, NLP-Bloggen

Alla drabbas vi av perioder när det inte saker går vår väg; du får nej på ytterligare en jobbansökan, intervjun du hade sett fram mot gick inte alls som du tänkt dig, kursen du så gärna ville gå och som skulle ge dig en knuff framåt blev inställd, höstförkylningen som inte släpper taget ...

Det är i sådana lägen du kan behöva söka tröst och hämta kraft från följande fem kraft- och livgivande tankegångar!

1. Du är rik som ett troll!
När Mahatma Gandhi lämnade jordelivet efterlämnade han ett par sandaler, ett par glasögon, några tunikor, en spinnväv och en bok. Var han en fattig eller rik man när han dog? Många skulle nog hävda att han var en oerhört rik människa, hans arv är legendariskt och befriade en hel nation.
Dina verkliga tillgångar bär du ständigt omkring på. Hur många miljarder skulle du ta för att sälja dina ögon, dina ben, din hörsel, din förmåga att tänka och känna? Du är rik som ett troll!

2. Dina viktigaste resurser har du inom dig!
Idrottsutövare av rang lär sig tidigt vikten av att använda en framgångsrik tävling de genomfört som modell för hur de ska agera inför en kommande tävling. Du har oceaner av bra minnen där du agerade bestämt, kraftfullt, glädjefullt eller modigt! De erfarenheter du har med dig från din livsresa är guldgruvor att ösa ur! Hämta kraften från ditt inre, gå tillbaka till favoritstunder och mjölka dessa minnen på all den energi, styrka och motivation det bara går!

3. Praktisera relativitetsteorin!
I vissa stunder känns det ju som all världens jävligheter har hopat sig i ditt knä, i din väg, och då är det lätt att tro att du har det värre än värst och att ingen riktigt kan sätta sig in i hur jobbigt du faktiskt har det. Men är det inte så att det finns andra som i denna stund har det långt värre? Hur är det med din gamla moster som sitter på hemmet och glömmer namn och ansikten, eller grannen som sitter i rullstol och har svårt att klara sig utanför lägenheten eller att leva i fattigdom i Indien eller något annat land? Genom att sätta din situation i sitt rätta perspektiv kan du återfå lite av den kraft du behöver för att åter komma på banan!

4. Du kan skapa minnen av framtiden!
När det är tufft och jobbigt och du inte känner att du orkar att söka ett nytt jobb eller ens vill försöka, så kan du hämta kraft från målbilden du har om hur du verkligen skulle vilja ha det! I ditt inre bor kanske en tanke om att du driver en egen restaurang med inriktning på klassisk husmanskost av hög kvalitet i en lite äldre, hemtrevlig och inbjudande restauranglokal med kunnig och serviceinriktad personal. Den målbilden hjälper dig under ”regniga” dagar; den kan ge dig kraften och orken att göra ett nytt försök. Målbilden planteras och blir för hjärnan lika verklig som ett upplevt minne. Hämta bärkraft från en inspirerande målbild!

5. En ny dag som blir en investering i din framtid
Varje morgon fylls din plånbok på med ny, obearbetad tid. Den dag som ligger framför dig är en obearbetad resurs, din allra viktigaste resurs. Vad du gör med den är upp till dig, den är din att vårda och värdera. Denna dag är ett obeträtt landskap med oändliga möjligheter, så varför inte bestämma dig för att skaffa dig åtminstone en ny erfarenhetet denna dag? Att göra något som du aldrig förut har gjort? Kanske är det att gå på gym för första gången, ringa på hos någon granne som du aldrig pratat med, läsa en bok inom ett för dig obekant område eller ringa upp den som senast intervjuade dig för ett nytt jobb och tacka för den värdefulla feedbacken ... Investera denna dag så den berikar din framtid!

Livets tavla målas inte bara med en eller två färger, ju fler färger desto rikare. Ibland är det ljusa färger, ibland mörkare. Varje färg bidrar till helheten. Att drabbas av motgångar händer oss alla, dig och mig, men du har med de fem förslagen några verktyg som gör att återskapa ett fokus som du hellre vill ha. Glöm inte att du är värdefull, att ditt liv är värdefullt!

Med värme,

Niklas Daver

NLP och Neuro-Semantics Trainer

Kompetenstränare på Inhouse Kompetensträning AB

Författare till boken "Ditt bästa jag - oftare"

Igår deltog jag på ett kompetensträningspass som min tränarkollega på Inhouse Kompetensträning AB, Helene Johnson Nordgren höll kring "Från tanke till handling". För mig blev det en nyttig påminnelse om skillnaden mellen kunskap och kompetens.

Att veta utan att göra är att inte veta ... Det vet både du och jag att det ligger oceaner mellan att ha en teoretisk kunskap och att verklig kompetens och att göra i praktiken. Det gäller alla goda idéer, föresatser, kloka ordspråk, inlärd kunskap som vi inte tillämpar i praktiken även om vi har en teoretisk förståelse och känner gillande inför vad tanken förmedlar.

En tanke som t.ex. "alla människor har lika värde", "du har alla resurser du behöver" eller "det finns inga misslyckanden, bara feedback" har begränsat värde om du bara har en intellektuell förståelse. Skillnaden som gör skillnaden är när du får denna typ av tankar att leva i hela ditt nervsystem, när hela ditt jag till fullo accepterat tanken eller konceptet och du lever det som om det vore helt och fullt sant för dig!

Jag har själv läst massor av bra böcker, gått utmärkta utbildningar och lyssnat på fantastiska föreläsningar utan att jag landade i mer än förståelse och uppskattning av det jag läste eller hörde. Jag agerade inte på kunskapen, den blev inte en del av mitt nervsystem, inte en del av min omedvetna kompetens. Och att veta utan att göra är för mig att inte veta ...

Det har också funnits en tendens hos mig själv att i min omgivning rabbla en massa förnumstigheter och "goda sanningar" ,men som när jag reflekterar på allvar inser att jag inte själv lever utifrån. Då inser jag att jag inte vet, fast jag förstår och kan hålla med om tanken eller idéen som utgångspunkt.

Vilka tankar eller koncept skulle du verkligen, verkligen vilja leva utifrån? Du som är bekant med NLP-modellen kanske tänker på några av de grundantaganden som hela NLP-området vilar på: "kartan är inte detsamma som terrängen", "kommunikation är den respons du får", "människor gör alltid de bästa valen utifrån tillgängliga alternativ", "alla beteenden har en positiv intention", eller så har du något annat du kommer att tänka på.

Hur gör jag då för att helt och fullt införliva tanken eller konceptet? Jag föreslår en process som utvecklats av Dr L. Michael Hall, en av världens största auktoriteter inom de kognitiva beteendevetenskaperna Neuro Linguistic Programming och Neuro-Semantics. Han kallar processen "Mind-to-Muscle" och själv väljer jag att kalla den för "Tanke-till-handling". Jag föreslår att du gör processen spatialt, dvs. att du förflyttar dig på golvet mellan de olika stegen. Därmed skiftar du tillstånd och får med fysiologin på ett bra sätt.

Process - "Mind-to-Muscle"

1. Bli medveten om vilken tanke eller vilket koncept du skulle vilja införliva i hela ditt nervsystem. Skriv gärna ner det och känn efter om ordalydelsen "känns rätt".

2. Stäm av att du verkligen, verkligen vill tro och tänka det som konceptet uttrycker. Vill du det? Skulle det innebära en skillnad för dig? Vore det bra för dig?

3. Uttala meningen högt, som en förståelse. Som exempel: "Jag förstår att alla beteenden har en positiv intention". Kanske har du också en gest du kan använda som för dig symboliserar att du har en förståelse av något.

4. Kliv fram ett steg och uttryck nu samma sak, fast denna gång som en övertygelse. Förmodligen kommer du redan här märka att du använder "mer" av ditt nervsystem, att det känns mer i hela kroppen. Säg "Jag har en övertygelse om att alla beteenden har en positiv intention". Vilken gest skulle för dig kunna symbolisera en övertygelse om något? Kanske håller du handen över bröstet, knyter näven eller något annat.

5. Stig fram ytterligare ett steg och uttryck det nu som ett beslut. "Jag har beslutat mig för att alla beteenden har en positiv intention". Samma sak här, finns det någon gest som för dig skulle motsvara att du fattat ett beslut?

6. Nästa steg som du tar uttrycks som en känsla, med orden, "Jag känner att alla beteenden har en positiv intention".Använd gärna en gest som passar för dig.

7. Sista steget handlar om det du bestämmer dig för att göra utifrån den införlivade tanken eller konceptet. Uttryck det i stil med: "Som ett resultat av detta kommer jag nu att ...".

8. Nu kan du börja backa och ta stegen tillbaka. "Jag kommer att göra .... eftersom jag känner att ... och har bestämt mig för att ... eftersom jag är övertygad om att ... och har en förståelse för att ......".

Den här processen är kraftfull, den kan med förtjänst användas flera gånger för att verkligen få nervsystemet att vibrera av energi vid tanken på det som en gång bara var en intellektuell förståelse. Använd den varje gång du önskar införliva en tanke och göra det till mer än teoretisk kunskap!

Med värme,

Niklas Daver

NLP och Neuro-Semantics Trainer

Kompetenstränare på Inhouse Kompetensträning AB

Författare till boken "Ditt bästa jag - oftare"

En mycket god vän delgav mig vad han uppfattade utifrån min kommunikation med omvärlden. Det var ett samtal som i sin korthet rymde allt det man kan begära av en god vän; uppriktighet, tydlighet och med en god intention. Samtalet fick mig att ha en bra och nödvändig konversation med mig själv, och tankarna landade i det jag beskriver nedan ....

Det finns ett grundantagande inom NLP, Neuro-Lingvistisk Programmering, som säger: "Det går inte att INTE kommunicera". Du kommunicerar på omedvetna nivåer hela tiden, och varje förändring av ditt sinnestillstånd återspeglas mer eller mindre i ditt kroppsspråk, dina gester, ögonrörelser, ansiktsfärg, andning och muskeltonus.

I samspelet med andra människor har du alltid med dig själv, och det klatschiga påståendet om att "alla är säljare" kan ju förstås i form av den påverkan vi har i alla situationer och sammanhang. Du kan ju sägas sälja dig själv när du ikläder dig föräldrarrollen, som vän, medarbetare eller ledare. Vad du i grunden tycker om dig själv dånar fram som en bakgrundssymfoni till allt det du säger och förmedlar. Bristen på ögonkontakt, svårigheten att ta emot beröm, det nästan ljudlösa talet förmedlar ett s.k. "meta-budskap" om hur du uppfattar dig själv.

Kommunikation sker med orden, med rösten och med hela vår fysiologi, och det är först när alla dessa delar sänder ut ett och samma budskap som vi upplevs som trygga, säkra, stabila och som fullständigt samstämmig i vårt budskap. Då upplevs du som trovärdig och som någon som förmedlar något av värde; ditt värde.

Tekniker och knep i all ära, men det viktiga i att förmedla ett egenvärde är att ha en konversation med sig själv som landar i en vilja att ta ansvar för något av det mest grundläggande; mina tankar och mina känslor, och därmed mina handlingar. Dina handlingar är sprungna ur ofta omedvetna referensramar som handlar bl.a. om hur jag ser på mig själv och mitt egenvärde. Att ta ett kliv bakåt och begrunda sina egna handlingar kan göra att jag kommer vissa av dessa referensramar på spåren.

Ibland behöver vi nog till mans fråga oss själva: är mina handlingar representativa för hur jag ser på mig själv? Vill jag agera annorlunda? Vad behöver jag då tycka och tänka om mig själv? Bristen i grundläggande självkänsla och självtillit kan ta sig uttryck i att umgås i fel sammanhang, dricka för mycket, otillräcklig motion, svårigheten att närma sig andra människor.

För att kunna fungera på ett bra sätt i samspelet med andra människor, för att "sälja mig" behöver jag landa i vem jag vill vara och vad jag vill stå för - och agera i enlighet med det. Det kräver att jag tar ett ansvar för mina tankar, mina känslor och mina handlingar. Om jag agerar på ett sätt som inte är i linje med den jag anser mig vara så är det nog till hjälp att acceptera att jag denna gång inte agerade på det sätt jag verkligen vill, förlåta och ta lärdomar av det inför framtiden.

Ju mer jag tar ansvar för det som ligger inom min personliga påverkanszon desto mer växer min självkänsla och därmed ökar min förmåga att kunna leda och påverka min omgivning. Väljer jag att oftare ta det personliga ansvaret blir tilliten till mig själv starkare och stabilare.

Att omyndigförklara människor är för mig en kungsväg till bottenlös svag självkänsla och som sen kommuniceras till en ofta oförstående omgivning. Människor ÄR mer än sina beteenden, men beteenden är också en följd av det värde en människa ger sig själv och sitt eget liv.

För att bli en bra säljare, både i bokstavlig och bildlig mening, behövs en tro på produkten! Du är ditt budskap, du är den du tror att du är! Och - Det går inte att INTE kommunicera ...

Med värme,

Niklas Daver

NLP och Neuro-Semantics Trainer

www.inhouse.se/kompetenstraning

Författare till boken "Ditt bästa jag - oftare"

På min väg från hemmet ner till min pendeltågsstation så passerar jag en magnifik ek, en mäktig, fullvuxen ek som sträcker ut sina grenar och sitt lövverk med både självklarhet, pondus och skönhet. Det förbryllar mig att ett litet ekollon innehåller källan och intelligensen som ger sådan spräng- och livskraft och som sen mynnar ut i ett majestätiskt träd. Hur går detta till, hur kan något så litet och ofullständigt växa ut till en sådan fullkomlighet? Livet rymmer sådant djup, sådan ogreppbar och bakomliggande intelligens att det saknas ord och naturligtvis enskilda individers förmåga att förstå. Hur fångar och mäter man det oändliga, det osynliga och det samverkande system som hela livsprocessen utgör?

Jag börjar tänka på oss mänskliga varelser ... och tanken som började med ekens väg från frö till fullkomlighet tar samma luftsprång denna gång. Vad gör att vi ofta har lättare att se fullkomligheten i den vackra eken, den vackert målade himlen eller den imponerande utsikten uppe från en bergstopp? Vad hindrar oss från att se det vackra i varje mänskligt uttryck? Är det så att den unikt mänskliga friheten att kunna välja och att agera friare i förhållande till inbyggda instinkter gör att vi uppfattar oss människor som mindre fullkomliga, att vi sällan lever upp till vår potentiella storhet storhet?

Varje människa är en symbios av 23 genetiska gåvor från sin mor, 23 från sin far. Dessa gåvor, kromosomer, bär på de genetiska arv som tar oss från resan mellan frö till fullvuxen, från fullvuxen till upplösning. Dessa gener gör dig till något fullkomligt unikt; ingen har sedan tidernas begynnelse burit på just den sammansättning arvsmassa som du utgör. Arvsmassan ger oss tillsammans med miljö och omgivning de yttre ramarna för att ge vår inneboende mänsklighet fullt uttryck. Olikt andra varelser bär du sen på den inre friheten, valfriheten, att omvandla himmel till helvete, helvete till himmel, att förbanna eller acceptera, att resignera eller kämpa.

Vad du gör med det fullkomliga uttryck du själv utgör är inget annat än livets uppmaning att du betraktar dig som lika värdig benämningen "perfekt" eller "majestätisk" eller "magisk" som den vackraste av föremål ute i naturen.

En viktig aspekt av din egen uppfattning om dig själv utgör ordet "självaktning". Du är inte bara en presterande varelse och kan inte bara bedömas utifrån prestationer - och som ofta jämförs med andras. Att ha självförtroende är att koppla uppfattningen om mitt eget jag till vad jag klarar av i vissa sammanhang. Jag kan ha självförtroendet som kock, föreläsare, lärare, att leda grupper, eller vad det nu kan vara. Den kan inte utgöra den fulla grunden för självuppfattningen, för du är så mycket, mycket mer än vad du presterar. Läkaren kan göra saker som du inte kan göra, fotbollsproffset kan göra saker som du inte kan göra och skådespelaren likaså. Men du kan sätta ihop långa listor på saker som du kan göra och som de kanske inte kan. Självförtroende eller brist därpå är en farlig kvicksand när det gäller att finna ro och inre trygghet längst inne i sig själv.

Självförtrendet behöver kompletteras med självacceptens för att balansera upp det självförtroende vi har eller inte har. Självacceptens är att kunna utgå från en referensram om att även om jag är ett uttryck för en livsform som är lika perfekt och vacker som en storståtlig ek, så kan jag i min mänskliga frihet göra val som jag är mer eller mindre nöjd med. Jag kan lära mig att acceptera mina ega skuggsidor, upplevda svagheter eller tillkortakommanden eller rent av några av de kort livet delat ut till mig. Hade eken mänskliga förmågor så är det svårt att se den beklaga sig över att en av grenarna är mindre iögonfallande än de andra, eller att det finns andra ekar som är högre eller har kraftigare stam. Den är den ek den är, no more, no less.

Självaktningen är något mer än självförtroende och självacceptens. Självaktningen kommer sig av att faktiskt kunna se sig själv som en del av livets oförklarliga magi. Att kanske utgå från tanken att "jag är resultatet av något som det fanns en chans på hundra miljarder att det skulle ske". Jag fick möjligheten och jag lyckades där en enorm mängd medtävlare inte lyckades. Livet gav mig chansen, livet gav dig möjligheten att vara en viktig del i dess längtan efter sig självt. Kan inte detta leda till en förundran över livet som sådant och mig själv som en lika magisk beståndsdel av det som vilken annan livsform eller livsuttryck som jag kan förundras över? Att känna aktning över alla de unika förmågor, talanger, preferenser som just du utgör?

Jag tror att en bra balans mellan självaktning, självacceptens och självförtroende kan ge den inre trygghet som gör att du kan vara mer av dig själv oftare. När du har den balansen finns inte behovet av att jämföra sig med andra eller vilja vara något annat än den man är. Brister det i balansen infinner sig skrytet, viljan till dominans eller kontroll. Du är bra som du är, punkt slut ... och för mig ett lika vackert uttryck som den grannaste, mest storståtliga av ekar ...

Med värme,

Niklas Daver

NLP och Neuro-Semantics Trainer

http://www.inhouse.se/kompetenstr%C3%A4ning-ledartr%C3%A4ning-medarbetartr%C3%A4ning

Författare till boken "Ditt bästa jag - oftare"

Med tanke på att jag håller utbildningar flera gånger i månaden i ämnet snabbläsning så kan ju rubriken tyckas konstig, men olika typer av syften leder till olika sätt att läsa. Snabbläsningstekniker som jag lär ut är alldeles utmärkta för arbets- och studierelaterad läsning där syftet inte är att njuta av språket eller fångas av en stark berättelse. Att snabbläsa poesi är väl inte att rekommendera, t.ex. Det kan bli lite i stil med Woody Allens skämt om snabbläsning: "Jag gick en snabbläsningskurs och sen läste jag Tolstojs Krig och Fred. Den handlade om Ryssland".

För att få upp sin läshastighet till det dubbla, tredubbla eller mer behöver man lägga in rena träningspass där man läser i hastigheter där man inte hinner uppfatta det lästa. Det kan ju tyckas mycket märkligt, men det syftar till att få den effekt som du säkert upplever när du kör bil i lite för höga hastigheter och sen släpper på gasen. Då är det faktiskt märkligt hur långsamt det känns att köra i 90 eller 100 km i timmen. Samma sak händer vid hastighetsträning av läsandet. I en kommande blogg kommer jag lära ut lite bra tekniker för dig som vill öka din läshastighet.

Under andra världskriget, i en av de japanska fånglägrena, så hade en av de amerikanska fångarna efter nästan ett års fångvistelse fått tag i en bok. Tillgången på böcker var nästan obefintlig, och till slut, efter att under flera månader sparat pengar som han tidigare lagt på bl.a. cigaretter, så fick han tag i en ca 200 sidors roman. Bristen på böcker gjorde honom oerhört rädd om den bok han hade. För honom var boken ledstången till det normala livet, och ett försök att hantera den enorma stress han upplevde som fånge i lägret.

Varje kväll låg han på sin enkla brits och med bristfällig belysning och läste de för honom dyrbara orden. Han läste raderna om och om igen, rädd att gå miste om något viktigt, rädd att boken skulle ta slut. Efter en liten tid så märkte han hur varje rad blev en explosion av sinnesupplevelser. Varje mening blev en källa till syn-, hörsel-, känslo-, smak- och luktintryck; han målade varje mening med sina inre sinnen och kunde till slut nästan känna andedräkten från någon av bokens karaktärer, beröra honom eller henne eller känna dofterna av det saltstänkta havet som beskrevs i boken. Fången deltog i boken, han levde i boken och detta tack vare långsam läsning. Den här vanan tog han sen med sig hem efter kriget, skrev en uppskattad bok i ämnet.

Innan jag själv hade lärt mig snabbläsningstekniker så kom jag ofta på mig själv med att säga: "nu ska jag läsa lite mer koncentrerat, nu ska jag läsa mer långsamt". Problemet är då att jag hann tänka på den där snygga tjejen jag hade sett på tunnelbanan, mötet jag skulle på senare på dagen eller vad jag skulle fixa för middag senare på kvällen. Hjärnan hade tråkigt, den långsamma läsningen ledde istället till dålig koncentration.

Men den INVOLVERANDE långsamma läsningen kan verkligen göra njutningen så oändligt mycket djupare. Vissa författare kan med sitt målande språk skänka oss upplevelser som vi annars varit utan om vi snabbt skummat igenom. En del författares språk kan med sin mångtydighet och färgstarka prosa ge oss läsare en djupare resonansbotten och upplevelser som för hjärnan är lika starka som om vi upplevt dem i verkliga livet. På din inre biograf kan den långsamma, involverande läsnngen ge dig upplevelser som utvecklar dig i all din mänsklighet; du får ett rikare känsloregister, nya perspektiv, syresatta tankar och sinnesförnimmelser som skärper och utvecklar ditt intellekt.

En variant av långsam läsning är att ägna ett älsklingsstycke, antingen skönlitterät eller taget ur någon andlig eller personlighetsutvecklande litteratur, och som du känner verkligen talar till dig ... och ägna en stund varje dag i kanske en månad att läsa samma stycke. Även om du redan har läst det många gånger så kommer du märka hur denna typ av läsning utvecklar din klarsynthet och klokskap bortom alla ord. Vissa texter har ett sånt djup att de inte kan uppfattas från en eller ett par läsningar. Denna typ av texter fortsätter att tala tll oss, höjer blicken och förflyttar den mentala utkiktspunkten. I slutet av en sån läsperiod så kommer du märka att du läser in helt andra saker, mer saker än när du började läsa texten en månad tidigare. Du är annorlunda, du har kommit tillbaka till texten förändrad. Din resonansbotten är djupare, du refererar till det lästa utifrån nya insikter. Det är inte bara att du läser boken, boken börjar läsa dig ... och denna typ av läsning är paradoxalt nog ett utmärkt redskap mot stress. Den långsamma läsningen som jag beskriver ger en avsmalnad inre koncentration som i grunden är ett alternativt medvetandetillstånd som kallas ... hypnos.

Jag är fullt medveten om att vi behöver finna våra egna vägar till egen utveckling och självkännedom. Det jag just beskrivit är det sätt som kanske funkar bäst för mig ... Jag delar med mig av mitt sätt, kanske är det någon som vill pröva ... och se vad det kan ge.

Just nu läser jag varje morgon en liten stund i James Allens fantastiska, fantastiska "As a Man Thinketh", skriven 1903. Den lilla tunna boken ger mig orden, filosofin och tankarna som gör att jag kan göra en himmel av ett helvete, och inte ett helvete av en himmel.

Med värme,

Niklas Daver

NLP och Neuro-Semantics Trainer

Författare till boken "Ditt bästa jag - oftare"

http://www.inhouse.se/kompetenstraning

Jag befinner mig i en tänkande, sökande fas ... söker nya tankar, nya förhållningssätt och ramar som kan hjälpa mig på mitt livslånga sökande efter att bli en anständig Homo Sapiens, och att hjälpa andra i sin egen strävan ... Läser, begrundar, reflekterar och söker något att hålla mig till, förhålla mig till ...

På ett av mina många antikvariatbesök finner jag en bok som talar lite extra till mig i detta sökande. "Självkänsla" av Gunnila Masreliez-Steen och Maria Modig. En alldeles utmärkt bok, en lite tidig bok i detta till synes uttjatade ämne. Finner i boken ett stycke hämtat från Coleen Kelley, ett stycke om våra mänskliga rättigheter, som hittade en fin klangbotten i mitt inre. Det handlar om de rättigheter varje människa kan ge sig själv och andra.

Vill inte förolämpa du som läser detta med objudna råd, bara mina tankar kring dessa rättigheter. Läs dem, torktumla dem i ditt tankesystem och svälj det som passar dina mentala smaklökar. En fråga jag leker med kring varje punkt nedan är om jag vill ge en medmänniska dessa rättigheter. Lyckas jag med det har jag möjligtvis skapat en upptrampad stig som leder till ödmjukhet och förtroende.

1. Rätten att få vara ifred. Jag vill ge mig själv och andra rätten att få tillbringa tid med sig själv utan krav på att vara social och vara tillsammans med andra. Det är säkert så att jag då kan vara till större nytta för min omgivning när jag stilla får finna ro i mig själv, i mitt eget sällskap och med mina egna tankar och funderingar. Bilden jag bär med mig är att ligga nere på havsbotten och lugnt blicka upp mot ett stormigt hav. Alla rörelser, måsten, normer som piskar upp vattenytan ... och som jag lugnt kan ligga och betrakta och finna ro i mitt inre.

2. Rätten att vara oberoende. Jag vill ge mig själv och andra rätten att tänka, resonera och välja utifrån sig själv. Att med en lätt dirigentpinne kunna vägleda mina unika förmågor; min förmåga att tänka, känna, tala och agera till att forma ett helt eget, unikt avtryck. Din och min livsresa mellan DÅ och SEN väntar på det unika avtrycket som bara vi kan göra, de penseldrag ingen annan kan måla åt oss. Landa i egna tankar, egna ståndpunkter, egna val och vara nyfiket öppen för vad andra vill förmedla.

3. Rätten att lyckas. Att kunna finna glädje i att lyckas, att faktiskt tillåta sig stolthet över egna framgången även om andra just nu inte har samma förmåga eller möjlighet. Framgången kommer sällan utan orsak, framgången blir ofta frukten av de grödor som såtts. Ge dig själv och andra den tillåtelsen, att glädjas, att fira framgång och känna lycka!

4. Rätten att bli hörsammad och tagen på allvar. Du och andra har rätten att bli tagna på allvar, att bli lyssnade på. Det kan lätt gå inflation i att använda ord utan bakomliggande tanke, ord som strömmar ur munnar som bisvärmar utan riktning eller mål, men dina åsikter är värd all respekt när de framförs med eftertanke och vilja till väl.

5. Rätten att vägra ställa upp på krav utan att känna skuld eller känna sig egoistisk. När du och jag säger "nej" till något ökar möjligheterna till ett välriktat "ja". Våra värderingar gör att vi kan säga nej till något vi inte tror på eller vill göra, eller rent av inte orkar. 

6. Rätten att be om något man önskar. Denna rättighet utgår från att vara beredd på att svaret på din begäran antingen kan bli "ja" eller "nej". Att be om något är inte detsamma som att få det, men att inte be om det är att förvägra sig möjligheten att vara människa fullt ut. Din framtid förväntar sig att du i större utsträckning ber om det du önskar ...

7. Rätten att göra misstag och ta ansvar för dem. Perfektion blir en medelmåttig skala eftersom den är ouppnåelig. Att göra misstag är vår fulla mänskliga rättighet och att agera utifrån vetskapen att jag också har förmågan att bära konsekvenserna på egen hand. Jag har rätt att göra rätt och rätt att göra fel ...

8. Rätten att förändras. Jag och du kan uppleva en glädje och tillfredsställelse i att utvecklas utifrån egna behov, i egen takt och med de medel som passar i den fas vi befinner oss. Rätten att förändras gäller också min omgivning, och i det att jag släpper rädslan för detta ger jag både mig själv och de inblandade gåvan i att bli mer av det vi kan vara.

9. Rätten att initiera en diskussion med en person om ett problem som rör oss båda. Det finns i detta en öppning till att lösa de problem som stör vår relation. Genom att initiera diskussionen tar du både relationen till dig själv och den andre på hälsosamt allvar.

Jag landar i dessa tankar kring dessa mänskliga rättigheter. Det är mina tankar och min utmaning i att leva ett anständigt liv i symbios med mina medresenärer på denna charterresa genom Kosmos. Kanske kan du som läsare komma fram till att du ger dig själv en eller flera av dessa mänskliga rättigheter. Är så fallet så känner jag en stillsam glädje när jag tänker på den tid som kommer ... Framtiden ...

Med värme,

Niklas Daver

Inhouse Kompetensträning AB - http://www.inhouse.se/kalendarium

Författare till boken "Ditt bästa jag - oftare"

Deepak Chopra pratar om "the gap", utrymmet mellan tänkaren och det tänkta ... Vem är jag om jag inte är mina tankar? Jag kan ju tänka en tanke, och sen börja tänka något om tanken, och sen tänka en tanke om tanken på tanken  ... och så kan det ju fortsätta att loopa i din och min inre värld. Vi människor har, till skillnad från djuren, en förmåga att självreflektera. Djur och små barn kan känna igen, men de saknar förmågan till denna form av tänkande. De lever i en stimulus-respons-situation, kanske bäst illustrerad av det lilla barnets oförställda glädje när du som förälder gömmer dig bakom en vägg eller möbel och tittar fram och säger "titt-ut". Varje gång du gör det skrattar barnet av förtjusning, eftersom förmågan att dra längre slutsatser saknas. När du är borta ur deras fokus är du verkligen borta, och därför reagerar barnet med förvåning och förtjusning!

Ju äldre du blir så börjar du utveckla förmågan att tänka i flera steg, eller i flera nivåer. Kanske är du med om något trevligt, och den inre "speakerrösten" börjar kommentera och utvärdera händelsen. Detta kan ske på flera nivåer, och tillståndet förstärks och befästes på detta sätt. För varje ny nivå innebär det en ny, styrande referensram. Den initiala glädjen blir till entusiastisk glädje som blir till översvallande entusiastisk glädje och som sen kanske får en övergripande känsla av tacksamhet över att kunna känna en sådan översvallande entusiastisk gläjde. Naturligtvis kan det samma ske åt det andra hållet, dvs. att en händelse får en negativ kedjereaktion. Besvikelsen blir till arg besvikelse som sen blir till förtvivlat arg besvikelse.

Hjärnan tänker nivåindelat, skulle man kunna säga. Vi har tillstånd om tillstånd, tankar om tankar, känslor om känslor, och den övergripande nivån utgör den styrande ramen. De "underliggande" tillstånden färgas av den översta nivån. Du kan säkert känna skillnaden mellan stillsam ilska kontra okontrollerad ilska, alternativt lugn glädje kontra entusiastisk glädje.

Någon eller något (t.ex. den kultur vi växt upp i) sätter alltid referensramarna och den som gör det styr alltid "spelet". Exempel: Pappan som vill prata allvar med sin son. "Kom här nu min son, så ska vi ha ett allvarligt samtal ...". Genom att uttrycka det så har pappan satt en annan ram än om han sagt: "Låt oss ha ett utforskande samtal, du och jag".

För, det är svårt att fly från ett fängelse man inte vet att man sitter i, oavsett om den ram du ser saker och ting ur är din egen eller om den är satt av någon annan. 

Eftersom du och jag har förmågan att alltid ta detta kliv tillbaka i våra tankar, så kan du alltid kliva ur den känsla, tanke eller tillstånd du just nu befinner dig i och fråga dig själv "... och vad kan jag tänka om det ...? Har du råkat ut för något som gjort dig besviken kan du, tankemässigt, ta klivet tillbaka och fråga dig vad du kan tänka om din besvikelse ... är den realistisk, är den lämplig eller olämplig, kanske absurd? Genom att oftare ta klivet tillbaka så har du nyckeln som kan befria dig ur dina mentala fängelser. När du kliver ett steg tillbaka lämnar du den referensram som du betraktar situationen eller händelsen utifrån, och genom att du gör det så kan du få helt nya valmöjligheter.

Med värme,

Niklas Daver

www.kompetenstrappan.se

NLP och Neuro-Semantics Trainer

Författare till boken "Ditt bästa jag - oftare"

Jag minns när jag av en uppdragsgivare och kollega fick en rejäl utskällning för att jag hade gjort något som hon hade starka synpunkter på ... "Du borde ha gjort annorlunda", fick jag höra ... Det där har fastnat hos mig, och visst, kanske hade hon rätt ... jag borde ha gjort annorlunda/bättre. Men, vad jag så här i efterhand kan se är att jag faktiskt inte kunde ha gjort annorlunda och bättre. Jag var då i ett s.k. resurslöst tillstånd och agerade utifrån det. I just det tillståndet hade jag inte tillgång till fler resurser än de jag då hade tillgång till. I ett annat tillstånd hade jag säkert gjort ett annat beslut och agerat annorlunda men just där och då, i det tillstånd jag befann mig i så var det inte möjligt för mig att agera annorlunda.

Livet är en dans i olika skepnader, en dans mellan dalar och toppar och utifrån olika tillstånd. Tillstånden färgar vår tillvaro så starkt att vi verkligen kan tala om olika förutsättningar när vi är i s.k. resursrika och mer resursfattiga tillstånd. Hela vår personlighet färgas av tillståndet och präglar hur vi tänker, känner, agerar, minns, talar och fokuserar. Samma förutsättningar kan verka så väsensskillda utifrån ett tillstånd av besvikelse eller frustration ena dagen och hoppfullhet och glädje nästa dag. Inget har ändrats förutom ditt inre landskap. Med tillståndet som bakgrund riktar du blicken ut mot världen, med tillståndet som bakgrund tänker och talar du ... Omgivningen kanknappt fatta att de hör samma person som några timmar tidigare, du består dem med ett mirakel och du har denna trollkraft till ditt förfogande under endera av de drygt 86.000 sekunder dygnet består av.

Telefonen ringer mitt i ditt grubblande och plötsligt sveps du in i ett landskap bestående av glädje och vackra minnen. En gammal kär vän hör av sig för första gången på länge, och genast har hon eller han fått dig att lyfta blicken mot det som bara minuterna innan var oupptäckt och outforskat. Du fick hjälp att ändra fokus, och det tidigare bekymmersamma känns nu lika hotfullt och påträngande som en mygga i ett milsvitt skogslandskap. Förunderlig är kraften i ett förändrat fokus, i en tanke som mitt i flykten bytte riktning!

Vår livslånga resa mellan himmel och hav, mellan stormar och gnistrande sommardagar kommer att påverka oss, kommer att utmana vår vilja att vara vårt bästa jag. Ibland är gråten din granne, ibland är frustrationen din vän. Ingen kommer leva ett liv opåverkad av livets stormvindar, ingen kommer att undgå kylan som uppstår i att vara på jakt på sina verkliga resurser ... men på samma sätt som du under en fest med din kamera kan fånga ett par i ena hörnet som skäller och bråkar med varandra, och sen för att i nästa ögonblick rikta kameran mot ett annat hörn och se några som kärleksfullt möter varandra för första gången ... så kan du ändra ditt fokus ...

Att sitta med ett problem i sitt knä kan vara ... ett problem ... men det kan också vara en källa till att du får möjlighet att utforska dina verkliga resurser. Den avslutade relationen kan vara början på en tid i ditt liv där du får möjlighet att komma i bättre kontakt med dig själv och verkligen fundera på vem du vill dela ditt liv med framöver, en missad möjlighet till avancemang på jobbet kan innebära att du nu äntligen har möjlighet att fundera på vad du VERKLIGEN vill med ditt liv, och som jag fick uppleva för ett par år sedan - en rejäl utskällning fick mig att fundera på mina verkliga värderingar och vad jag ville stå för och inte stå för framöver ...

Du och dina medresenärer på denna fascinerande resa gör alltid de bästa valen. Visst, du kan lätt se att personen "borde" kunna göra bättre, men att han eller hon faktiskt inte hade bättre val tillgängliga just i denna stund. Utifrån tillståndet personen befann sig i och de alternativen personen kände till utifrån just det tillståndet så .... ja, så agerade personen "inte bättre".

Tyvärr kommer personer att bete sig aggressivt, destruktivt och negativt mot sig själva och omgivningen ... just för att de i de tillstånd de befann sig inte kände till andra alternativ. Autopiloten har en väldig kraft, och när man hamnar i ett specifikt tillstånd så blir det i form av ett självspelande piano.

Personlig utveckling handlar väldigt mycket om att skapa sig större flexibilitet, att ha fler handlingsalternativ och sätt att agera på ... på så sätt kommer man att agera bättre i omgivningens ögon även vid mer resursfattiga tillstånd.

Med värme,

Niklas Daver

www.kompetenstrappan.se

NLP och Neuro-Semantics Trainer

Författare till boken "Ditt bästa jag - oftare"

Någonstans under min livsresa plockade jag upp en inställning om att det var pinsamt att göra bort sig, att inte kunna, att göra fel. Under speciellt tonårsperioden så utvecklade jag en sällan skådad kreativitet när det gällde att undvika situationer som bar på möjligheten att få mig att hamna i dålig dager. Vilken fascinerande strategi ..! Och vilket säkert sätt att minimera chansen till utveckling och nya, spännande erfarenheter! Om jag fick välja en strategi för att skapa en begränsad tillvaro så vore det nog just denna ...

Idag har jag en annan utgångspunkt. Sedan många år så tror jag inte att det finns några misslyckanden, bara resultat. För att du och jag överhuvudtaget ska lära oss något, förkovra oss, bli bättre så måste vi bli bekväma med tanken att allt som är värt att göras bra är värt att göras dåligt från början. Den fascinerande resan från först omedveten inkompetens, medveten inkompetens, medveten kompetens och slutligen omedveten kompetens kräver att vi gör, agerar ... och fortsätter att agera, göra om ... snubbla och återigen ta sig upp ... Alla färdigheter kräver en typ av resultat som gör att vi lär oss och slutligen får det resultat som vi verkligen vill ha.

Jag har under dagen varit med när en kollega till mig har hållit ett mentalt träningspass, en reflektionsträning kring coaching. Där fick deltagarna under en trivsam och nätverkande lunch också möjlighet att träna sina mentala färdigheter. Träningspasset handlade om tillstånd, och hur våra tillstånd smittar. Inga världsnyheter, men något som vi ständigt behöver påminna oss om och träna! Träning GER färdighet.

Vi tittar på en Zlatan eller Annika Sörenstam och tror att det handlar om talang, medfödd begåvning ... och visst, de har säkert burit på egenskaper som tagit dem till mästerskapets boningar, men den största talangen de har haft är kanske träningsvilligheten ... viljan att under år slipa och förstärka vissa färdigheter.

Att gå på kurser och föreläsningar eller läsa böcker räcker inte. Det ger alldeles säkert  nödvändig inspiration men denna slocknar snart, likt ett tomtebloss. För att införliva och inprägla nya tanke- och beteendemönster kan det krävas lång tids träning. Men, är det inte så att ... allt som är värt att göras bra är värt att göras dåligt från början. Är inte inlärningsprocessen fascinerande i sig ..? Vi människor har fantastiska möjligheter att under rätt former och med tillräcklig tid bemästra det mesta, om vi bara själva vill.

En tidigare elev skrev till mig och beskrev sin rädsla för att misslyckas, att det gjorde att hon hade svårt att sätta upp mål. Misslyckande är ett värdeladdat ord, men inget nytt lärande vore möjligt utan den feedback som ett "misslyckande" innebär. Barnet reser sig igen och försöker på nytt, golfaren gör ett nytt utslag, stå upp-komikern ändrar i sin repetoar.

Gått på kurs eller föreläsning och inget har förändrats? Börja träna på det du lärt dig ... allt som är värt att göras bra är värt att göras dåligt från början! Du har massor av nya erfarenheter och lärdomar framför dig! Varför inte "låna" Thomas Edisons inställning när han på frågan om hur det kändes att ha misslyckats 10.000 gånger med att skapa glödlampan svarade, "Jag ser det inte som misslyckanden. Nu känner jag 10.000 sätt på vilket man INTE gör en glödlampa ...".

Med värme,

Niklas Daver

www.kompetenstrappan.se

NLP och Neuro-Semantics Trainer

Författare till boken "Ditt bästa jag - oftare"

Jag utbildar människor i Neuro Lingvistisk Programmering, NLP ... en kognitiv beteendevetenskap som väcker både intresse och motstånd. Själva namnet är ju en dribblingsmanöver i världsklass, och det där med "programmering" kan väl inte vara annat än manipulativt och närmast frammana sektvarning?

Ord och språk är ju en intressant företeelse i sig. Hur blöt blir du av ordet "vatten" ... med en extra tankeansträning så inser du och jag att orden inte är händelserna de beskriver. Orden kan aldrig rymma den mångfald av sinnesupplevelser som är dess utgångspunkt.

NLP förmedlar modeller kring framgångsrikt beteende och som har sin grund i modellens omedvetna kompetens. På NLP-utbildningar lär vi oss använda tekniker som kännetecknar t.ex. mästerliga kommunikatörer; att matcha kroppsspråk och andningsrytm, ordval, röstvolym, värderingar etc., vi lär oss kalibrera förändringar i personens förändrade sinnestillstånd, vi "avläser" ögonrörelser och använder ord som motsvarar det föredragna sinnessystemet hos den vi pratar med. Allt detta är bra, och det är inget konstigt eftersom det är uttryck för vad som naturligt ändå sker i en kommunikationsslinga mellan sändare och mottagare.

Problemet uppstår om vi tror att vi kan ersätta hjärta och själ med tekniker, att teknikerna kan ersätta det genuina intresset och värmen som följer på att verkligen tycka om andra människor ... att bry sig, att ha en vilja att bygga en bro mellan sitt eget och en annans hjärta.

Jag har förmånen att få åka runt i vårt avlånga land och hålla utbildningar, och då ingår en del taxiresor till och från flygplatser och konferensanläggningar. Under en av mina senaste "utflykter" så hade jag förmånen att få tillbringa nästan en halvtimme med en taxichaufför som ursprungligen var från Marocko. Jag hoppade in i hans taxi och var lite mer stressad än vad som var trevligt för både mig och honom, inte speciellt sugen på att sitta och prata utan ville snabbt komma till stället där jag skulle utbilda.

Inte var han speciellt skicklig i att matcha; han använde definitivt inte sig av mina ord, inte matchade han mitt tempo, min röst .... hade vi varit i en kurslokal så hade jag kommenterat detta, men, detta var ju i verkliga livet och här blev jag fullkomligt avväpnad av hans skratt, hans ganska personliga frågor, hans entusiasm. Den potentiellt trista taxiresan blev istället en enda lång skrattbubbla, en resa och utforskande av några av våra livserfarenheter som gav mig nya tankar och insikter från bägge håll ... När vi skulle skiljas åt, efter att ha betalat så tackade vi varandra genuint för ett härligt samtal!

Utbildningen jag höll den dagen blev ovanligt lyckad, förmodligen för att taxichauffören Muhammad hade bidragit till att rama in dagen åt mig på ett alldeles speciellt sätt. Hans bestämda uppfattning om att marockaner var världens mest observanta folkslag får mig fortfarande att skratta gott, han hävdade att hans pappa var som Sherlock Holmes ..!

Vad vill jag då säga med detta ..? Att i mötet med andra människor är äkthet, intention och närvaro så oerhört mycket viktigare än allehanda kommunikationstekniker ... att inte bli till en slipad bilhandlare i mötet med andra människor.

Låt hjärtat vara me'!

Med värme,

Niklas Daver

www.kompetenstrappan.se

NLP och Neuro-Semantics Trainer

Författare till boken "Ditt bästa jag - oftare"