Blogg, Ulrica Lindsköld

Oj, oj vilken vecka. Kom hem sent igår efter en nedriven kontaktledning i Borlänge som gjorde att tåget blev helt strömlöst.

Veckan har varit sannslöst intensiv och det är helt klart att man inte är bäst på engelska. I början av veckan så funderade jag vart min engelska tagit vägen men ju längre veckan gick ju bättre blev det. Långa dagar och massor av ny kunskao gjorde att la mig full av energi men ruggigt trött. Energi av alla klasskamrater och ny kunskap trött av långa dagar.

Något jag verkligen kommit på under veckan är hur viktigt det är att verkligen kunna vara närvarande. Om det blev något annat som pockade på uppmärksamheten jobb eller privat så var det genast svårt att koncentrera sig. Mitt jobb är generösa och försöker underlätta för mig. Men man märke några av klasskamraterna som fick engagera sig mycket i jobbet under veckan, vilket de upplevde som jobbigt. Själv hade jag en incident i privatlivet som flyttade fokus. 

Det här med att vara närvarande och sätta av tid var något som vi pratade om under veckan och flera sa att de behövde prata med sina arbetsplatser om vikten att få koncentrera sig fullt ut veckan man är på IFL.

Ska se om jag kan få till det här med bilder så ni kan följa mig med bildbevis.

Tiden går snabbt när man har roligt heter det och efter de första dagarna kan jag skriva under på det. Det ÄR långa dagar men tiden går fort. Ofta när man är på kurs eller seminarium så är det någon föreläsare som inte håller måttet eller som inte har förmågan att hålla publikens uppmärksamhet.

Här är det inte så. Föreläsare efter föreläsare levererar och håller en grymt hög klass. När vi sedan sätter oss i grupper och får diskutera - studenter mellan :-) så måste man vässa hjärnan för att hänga med i alla vinklingar. Jag har lärt mig massor dessa första dagar och framför allt att vända och vrida på problem och att det andra kan ha upptäckt har jag missat helt och tvärt om.

Tempot är högt men jag upplever det som att alla deltagare tycker det är bra. För min del så brukar jag känna en frustration av att inte saker går tillräckligt snabbt men nu får jag verkligen mitt lystmäte på det området.

OK att det krävs mycket energi av mig för att vara deltagare men då jag får så mycket energi tillbaka så blir det att kännas "lätt".

Då var första dagen avklarad och oj vilken dag. Vilka klasskamrater! Vilken stimulans i diskussionerna och vilka sannslöst strukturerade ledare för utbildningen.

Större delen av dagen har gått ut på att gå igenom upplägget på utbildningen samt vad som förväntas av oss som deltagare. Det kommer nog inte att bli något lätt resa men det känns som att allt kommer att vara värt det om det fortsätter som det gjort idag.

Jag har redan hittat en deltagare som jobbar med likande saker som mig men inom en helt annan branch. Vi kunde konstatera att vi funderar och klurar på samma saker och bestämde snabbt att vi måste prata mer om det här, antingen under den här kursveckan eller vid ett senare tillfälle.
Det området som vi berörde var hur vi tror att framtidens medarbetare och kunder kommer att uppträda. Är det OK att visa kalsongerna och att surfa på privat på jobbmobilen? Det är OK för dessa nya medarbetare men inte för den "gamla" generationen, hur balanserar man detta?

Som avslutning besökte vi en boulebar och körde en turnering. Mitt lag kom inte till final och jag tror att det berodde på fel grus/sand på banorna ;-).

På måndag börjar jag min utbildning på IFL i Stockholm. Det är med nervositet jag kommer att kliva in genom dörrarna på Sveavägen. Vad har jag där att göra? Jag jobbar på ett litet företag, om man jämför med många av mina klasskamrater. Jag har en titel och en roll i företaget som är långt under många av mina klasskamrater. Men tror juryn på mig så måste jag ha något som är värt att satsa på. Jag vet att jag har ett driv som går utanpå det mest så nu är det dags att plocka fram det och nyttja det. Sverige behöver också utveckling av mindre företag med en konkret samhällsnytta som Falu Energi & Vatten. Den kunskap som finns i dessa kommunaltekniska bolag är enorm.

//Ulrica

Jag är 2010 års Executive MBA‐stipendiat. Något som jag är både stolt och lite chockad över.

Mitt namn är Ulrica Lindsköld och bor i Leksand mitt i Dalarna. Jag jobbar idag med marknadskommunikation och verksamhetsutveckling på Falu Energi & Vatten (www.fev.se). I mitt jobb arbetar jag till stora delar i ett tvärsnitt inom koncernen mot affärsområdescheferna. Jag är utbildad kemiingenjör men har studerat vidare till både miljöinspektör och miljörevisor, idag läser jag även in delar av ekonomprogrammet men med stipendiet och den utbildningen framför mig väljer jag att satsa på det och fortsätter inte läsa fler kurser på universitet. Det här är en fantastisk chans för mig personligen och för företaget jag är anställd av.

På fritiden är jag aktiv och tränar jag inte så renoverar jag hus, dyker eller klättrar höga berg.

//Ulrica